Category Archives: På Svenska

“Hammel Digital” – AI assistant for utilization and supervision

Posted on by
Reply

I asked an AI developer to build me a chatbot with offers for therapeutic interventions based on my manual for therapeutic utilization, among other things.

The prototype has been refined and improved over the last few months.

You can find the AI assistant for Utilization and Supervision embedded in my

🔗 Blog.

If you feel like it, you can play around with it (e.g. ask: “my client suffers from moth phobia and tinnitus, how can I help her therapeutically / do you have a story I can tell her) and write me what positive / negative experiences you have had with it and what you think should be improved.

The AI also works if you speak to him in other languages.

I look forward to your feedback 📧.

Your Stefan

Det omplanterade trädet

Posted on by
Reply

Here is a story about “the replanted tree” (Stefan Hammel, Handbook of Therapeutic Storytelling), translated into Swedish by my colleague Viktoria Carlsén.

En dag när trädgårdsmästaren arbetade i sin trädgård så hittade han ett litet träd, mitt i den skuggigaste delen. ”En häggmispel!” ropade han. ”Hur i hela friden har den hamnat här?”. Han hade aldrig kunnat tro att ett sånt vackert och värdefullt träd skulle kunna finnas i en sån här mörk plats.
Kanske hade vinden eller en fågel burit med sig frön hit?

Trädgårdsmästaren funderade noga ut vad som skulle bli hans nästa steg. Han visste att det ibland var svårt att flytta en planta till en annan plats, men han visste också att häggmispeln aldrig skulle kunna växa till en stor, stark och vackert träd om det stannade kvar i skuggan. Så han bestämde sig för att omplantera trädet till en ny plats, där den skulle få tillräckligt med sol, vind och kunna frodas och växa.

Han tog sin spade och grävde en vid ring runt trädet innan han grävde en grop där han ville att trädet skulle växa och planterade sedan trädet där med rotklumpen och allt. Han fyllde sedan igen hålet med jord och exakt rätt mängd gödsel och vattnade plantan rejält.

När han tittade till plantan nästa dag blev han bestört av att se att löven hängde på trädet. Han tänkte för sig själv att trädets rötter hade säkert sträckt sig långt under marken tidigare innan den blivit uppgrävd och att några av de pyttesmå rötterna måste blivit kvar. Trädet skulle behöva bevara all sin energi för att läka sina skador, och rötterna skulle återigen kunna växa ut.

Trädgårdsmästaren bestämde sig för att ge trädet den allra bästa omvårdnaden det behövde och att och ge allt tålamod som behövdes. Han väntade och gav trädet all tid den behövde, och snart började löven återfå sin forna styrka.
Efter några månader var trädet ett vackert exemplar, och efter några år hade det vuxit till ett stort och starkt träd.

Översättning: Viktoria Carlsén

Framsteg – laxen

Posted on by
Reply

Here is a story about the salmon who went on a travel, translated into Swedish by my colleague Viktoria Carlsén.
The original German story “Vorankommen” is found in Stefan Hammel’s “Handbuch des therapeutischen Erzählens”, p.232f.

En lax vandrade längs sin årliga resa, längre och längre uppströms. Han klarade av starka forsar och att komma förbi enorma stenblock – och använde all sin styrka och skicklighet för att bestiga vattenfallet.
”Nu är jag snart framme” sa laxen till sig själv till slut. ”Jag kommer ihåg att jag varit här förut – jag passerade här på min första kväll av resan nedför. Jag är mycket större och starkare nu, så jag kommer att nå min slutdestination om bara några timmar.
Laxen fördubblade sin ansträngning för han ville göra snabbare framsteg. Men när han gjorde det så verkade strömmen bli starkare. Vägen ned längs floden hade verkat enkel, men vägen tillbaka verkade vara ren tortyr. Ibland var han för trött för att simma, ofta saknade han koncentration för att hoppa ordentligt, ibland behövde han simma runt fiskarnas metspön och stativ och en gång hade han tvingats undvika tassen från en hungrig björn.
Om och om igen stannade han för att samla ihop sin styrka men floden fortsatte flyta mot havet. När kvällen kom märkte laxen att han inte gjort något framsteg alls, om nåt hade han åkt baklänges. Ledsen och besviken sökte han skydd mellan två stenblock vid flodens sida. Han tänkte för sig själv ”Det måste vara möjligt att nå min slutstation – andra har ju lyckats klara av det. Men hur?”
Då fick den kloka fisken en idé ”Jag ska sluta försöka nå dit så fort som möjligt, jag ska bara göra framsteg. Allt jag kommer att begära av mig själv är att jag kommer lite närmare mitt mål varje kväll än vad jag var på morgonen, och om jag gör så varje dag kommer jag så småningom att nå min slutdestination. Så länge som jag gör framsteg till vare kväll så spelar det ingen roll hur kort avstånd jag har rest – även om det bara är 1,5 cm”.
Laxen skruvade upp sitt mod och började om igen. Vissa dagar gjorde han knappt några framsteg alls, men oftast färdades han mycket längre än han förväntade sig – och om han inte gjorde det, så kom han ihåg sitt beslut och var nöjd över det han klarat av.
Efter några veckor så nådde han sin slutdestination, en sjö nära flodens källa. Han tittade sig omkring och upptäckte att bara några få andra laxar hade anlänt till sjön före honom – de flesta höll fortfarande på att kämpa för att nå dit på kortast möjliga tid.

(Översättning: Viktoria Carlsén)