Here is a story about “the replanted tree” (Stefan Hammel, Handbook of Therapeutic Storytelling), translated into Swedish by my colleague Viktoria Carlsén.
En dag när trädgårdsmästaren arbetade i sin trädgård så hittade han ett litet träd, mitt i den skuggigaste delen. ”En häggmispel!” ropade han. ”Hur i hela friden har den hamnat här?”. Han hade aldrig kunnat tro att ett sånt vackert och värdefullt träd skulle kunna finnas i en sån här mörk plats.
Kanske hade vinden eller en fågel burit med sig frön hit?
Trädgårdsmästaren funderade noga ut vad som skulle bli hans nästa steg. Han visste att det ibland var svårt att flytta en planta till en annan plats, men han visste också att häggmispeln aldrig skulle kunna växa till en stor, stark och vackert träd om det stannade kvar i skuggan. Så han bestämde sig för att omplantera trädet till en ny plats, där den skulle få tillräckligt med sol, vind och kunna frodas och växa.
Han tog sin spade och grävde en vid ring runt trädet innan han grävde en grop där han ville att trädet skulle växa och planterade sedan trädet där med rotklumpen och allt. Han fyllde sedan igen hålet med jord och exakt rätt mängd gödsel och vattnade plantan rejält.
När han tittade till plantan nästa dag blev han bestört av att se att löven hängde på trädet. Han tänkte för sig själv att trädets rötter hade säkert sträckt sig långt under marken tidigare innan den blivit uppgrävd och att några av de pyttesmå rötterna måste blivit kvar. Trädet skulle behöva bevara all sin energi för att läka sina skador, och rötterna skulle återigen kunna växa ut.
Trädgårdsmästaren bestämde sig för att ge trädet den allra bästa omvårdnaden det behövde och att och ge allt tålamod som behövdes. Han väntade och gav trädet all tid den behövde, och snart började löven återfå sin forna styrka.
Efter några månader var trädet ett vackert exemplar, och efter några år hade det vuxit till ett stort och starkt träd.
Översättning: Viktoria Carlsén
